Reliefskulpturens historia

I forntida tider använde primitiva människor färger och linjer för att representera de naturliga föremål som de mötte under sina jakt- och samlande liv, och skildrade dem som två-dimensionella målningar för att uttrycka sin oro för dessa saker. När människor uppfann linjegravyr, med avsikt att fixa och bevara dessa bilder med hårda material som sten, uppstod de tidigaste reliefskulpturerna.

Oavsett om det var realistiska avbildningar av naturföremål eller dekorativa mönster, var metoderna för avbildning och stilmönster i primitiva hällmålningar och streckstick i stort sett lika. Linjegravyrer som hittats i grottor i Nilflodsdalen och östra Medelhavet involverade alla att först skissera konturerna grovt, sedan noggrant avbilda och skära ut den i linjer. Med utvecklingen av verktyg såg även grunda reliefhällristningar motsvarande framsteg. De primitiva nomadfolken i norra Kina lämnade efter sig ett stort antal hällristningar (eller hällmålningar) som registrerar deras historia och liv i Yinshan-bergen, som sträcker sig över tusentals miles. Hällristningarna i denna region kännetecknas av sin starka realism, ofta med vilda djur och boskap som boskap, hästar, getter, rådjur, tigrar och leoparder. De primitiva konstnärerna ritade bilderna på täta, släta svarta stenar och skar senare ut dem med specialslipade, vassa, hårda stenar, som tidigt blev ett uttryck för stenreliefkonsten.